Lars Johan

- Nu stiger I upp mor!
Sockenprästens ord innehöll ingenting av tröst. Inte heller av förståelse. Prästens ord var snarare en befallning till den sjuka mor Stina. Vem vet? Han kanske varit i sorgehuset så många gånger under året, som gått, att nu fanns bara de orden kvar att säga.

Stina Larsson hade legat till sängs ett år. Det vill säga alltsedan hennes äldste son Lars Johan drunknade i Ösans virvlar. I hemmet fanns ju fler barn att ta hand om: August och Sven Gerhard var inte ens tonåringar och allt på gården väntade på skötsel. Det var ju inte bara Stina, som förlorat sin son. Sorgen hade drabbat Sven minst lika hårt och farmor och farfar. Lars Johan äldste sonen på gården skulle få läsa till präst. Precis som farmors bror Sven Walberg. Lars Johan kallade sig redan Walberg men drunknade innan sin studentexamen.

Skulle denna förlamning kunna släppa?
Min morfar Sven Gerhard kunde aldrig få prata om att han ville studera. I familjebibeln långt senare hade han gjort en understrykning i Syraks bok där frågan fanns hur den skulle kunna skaffa bildning som måste gå bakom plogen och oxar. Det svåra året 1868 påverkade hela familjen långt framöver.

   Presentation         Dolda skatter          Arkivet